Okej. hel-seriöst inlägg nu, so be ready typ.

 

Jag har liksom, kommit fram till (eller ja, har hört från massa olika håll) att väldigt många som jag känner mår väldigt dåligt just nu. Att dom känner sig ensamna, deprimerade, tjocka osv. Å eftersom jag under lite mer än ett halv-års tid har mått väldigt dåligt själv (det säger jag inte för uppmärkssamhet, det säger jag för det är sant) och gjort en hel del dumt, som jag inte tänker gå in på mer än så, dom som vet - dom vet, och dom som inte vet behöver inte veta det tycker jag. 

 

Men jag är så himla glad att jag faktiskt kan skriva nu, utan att ljuga, och säga att jag faktiskt mår bättre. Jag mår liksom...Bra? Jag är nöjd med min situation, jag har två bästavänner som jag inte skulle byta ut mot nåt, jag har andra människor runt mig som får mig att må bra. Jag äter bra, jag rör på mig, men jag har fortfarande en liten vägg uppe, det finns liksom stunder där jag behöver få vara för mig själv liksom. Men det är inte för att jag är ledsen eller så - det är bara för att tänka igenom allt som händer runt mig så jag ska kunna undvika så mycket onödig negativ energi som möjligt.

 

Det jag vill få ut av dethär är att jag tror på att man skapar sin egen lycka typ. Om jag gör saker som gör mig glad - såsom att umgås med människor jag trivs med, göra något kul, inte låta mig pressas till något jag egentligen inte vill - då mår jag bättre! 

 

Det är nog på det sättet jag liksom kom vidare från att sitta så fast som jag gjorde då. Jag har ingen aning om det funkar så för andra, men det funkade för mig, å det gör mig himla glad! Självklart är inte varje minut av varje timme av varje dag underbar, men för första gången på att tag nu så är jag oftare glad (på riktigt) än ledsen, vilket jag - för ett halvår sen - aldrig skulle ha trott.