Säg att jag inte är ensam?

Denhär scenen i Lejonkungen... Jag kan inte vara ensam om att börja gråta nästan bara av att se gifen?

Haha, det var ju så pinsamt - jag och en vän satt hemma hos en polare å hans polare (gud, förvirrande?)
och så jag bah JAAAA, VI KOLLAR PÅ LEJONKUNGEN (typ) å efter en massa gnäll från min vän (Also known as Anna) (som hatar tecknad film) (som även är gay) (Anna asså, inte tecknad film) (Asså hon är inte gay på riktigt, men jag får säga sånt, för hon tycker så mycket om meeej!) så satte vi igång den filmen!

Å så kom ju denna hemska scen. Tårarna rann ju - alltid jag som är lipsillen? Superpinsamt ju! Tycker inte om att gråta framför folk jag inte känner så bra! Obegagligt som tusan!


Förlåt för helt random inlägg, men haha, vissa saker bringar fram memories liksom! Å då behöver jag bah skriva av mig!


SÅ ÄRE!

SJUKT TIDSINSTÄLLT INLÄGG BTW, jag är inte uppe och busar/bloggar halv 6 på morgonen tyvärr! ;)






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0